Sista Mannen På Jorden

Redan 1980 inledde Eddie Bengtsson sin karriär inom svenska synthscenen då han bildade Page tillsammans med Marina Schiptjenko. Page höll på en bra bit in på 90-talet innan de splittrades. Häromåret återförenades de med ett nytt album.

Om det var tillfälligt eller fortlöpande återstår att se. Eddie var därefter med i S.P.O.C.K några år innan han i slutet av 1990-talet fokuserade på sitt projekt Sista Mannen På Jorden och något senare även This Fish Needs A Bike. Den här spelningen på Club UltraFoxx 16/8-2008 var en tillfällig SMPJ-återförening så det var ett fullsatt Sugar Bar som diggade, sjöng med och spelade luftsynth non stop. En av Club UltraFoxx bästa kvällar.

The Radars, Saturday's Heroes

Klubb Gås var en av våra svåraste konkurrenter under ett par år i det avseendet att vi hade en tendens att boka samma band, inte sällan för tätt inpå varandra också. Den här kvällen 23/4-2010 var inget undantag (angående The Radars var det dock förståeligt eftersom en i bandet var med i Klubb Gås). Båda banden gjorde bra spelningar, trots att ljudvolymen på Regent Pub som vanligt var tvunget att hållas alldeles för lågt. En kväll med The Radars och Saturday's Heroes på scen gör en sällan besviken. Att folk trots förhandsinfo om att komma i tid har en förmåga att komma för sent så att de missar första bandet får stå för dem. Därefter blev ett par öl på Bröderna Olsson.

Robert Marlow

Robert Marlow har inte haft det så lätt. Från att ha växt upp med killarna i Depeche Mode, haft band med Alison Moyet från Yazoo, fått en mindre hit med The Face of Dorian Gray 1983, gjort ett album med Vince Clarke samma år (men som hamnade på hyllan och inte släpptes förrän 1999) blev det plötsligt tyst som i ett mausoleum om honom. Men under namnet Marlow (han tog bort Robert för att hans sidekick Gary Durant ska känna sig som del av ett band) har han besökt Sverige ett par gånger de senaste åren. 14/2-2009 spelade han på Club UltraFoxx och var riktigt underhållande på scen, med typisk brittisk humor i mellansnacket som lockade till skratt flera gånger, till exempel om hur stor och sexig han hade blivit sedan han var i Sverige sist. Troligen en av kvällarna på Sugar Bar som det spelats mest luftsynth i publiken.

Tech Noir

Trots att Tech Noir funnits sedan slutet av 90-talet har jag bara varit där några gånger genom åren, dels för att synthklubbar inte tilltalar mig i samma utsträckning längre som i mitten av 80-talet, dels för att jag inte gärna betalar dyr entré enbart för att "bara" höra DJ-musik. Ibland har Tech Noir haft liveband och då har det varit mer lockande, som till exempel 28/2-2009 (som sades vara deras allra sista på Kolingsborg, men så blev det inte). Även om de fyra banden körde kortare set än vanligt så blev det en bra kväll, med en kul mix av folk.

Först ut var enmansprojektet Kopfer Kat som bjöd på skön men lite monoton electronoise från sin laptop. Andra bandet var Red Cell med gotisk, melodisk synth. Tredje bandet var kvällens höjdpunkt, Necro Facility, i mina öron det kanske bästa svenska synthbandet idag. Sist ut var hypade Kite som har gjort en skön Tom Paxton-cover (mest känd i Sverige i Fred Åkerströms version) men utöver den låten är mitt intresse rätt svalt.