Dropkick Murphys

Jag behöver nog inte presentera Dropkick Murphys efter deras ca 15 år i musikbranschen nu när de oftast spelat inför slutsålda arenor över hela världen. Däremot skulle jag vilja hitta en Expressen-artikel från 1999 där Lars Lindström gjorde en kartläggning av vit makt-musik och namndroppade just Dropkick Murphys, uppenbarligen utan att ha gjort research om bandet i fråga. Om någon som läser detta eventuellt har kvar artikeln eller en länk till den så mejla gärna. Nåväl, tisdagen 2012-06-26 uppträdde bandet på Gröna Lund inför en entusiastiskt sjungande och handklappande men lite väl stillastående publik. Grönan-spelningar har en tendens att bli så numera, inte minst på grund av den låga volymen. Även om man saknade en del av deras tidigare alster så var det en toppenkväll, delvis på grund av trevligt sällskap i baren.

Front Line Assembly, Mind.in.a.box

Före detta Skinny Puppy-medlemmen Bill Leeb har besökt Sverige ett antal gånger med sitt snart 30 år gamla (eller unga om man så vill) synthprojekt Front Line Assembly. Vid den här spelningen på Debaser Slussen 2010-10-07 supportades de av österikiska Mind.in.a.box, som en del tyckte var bättre än huvudbandet. Jag håller inte med. Däremot tyckte jag liksom många andra att Front Line Assembly envisades med att spela för mycket av sina senare alster istället för klassiker från början av karriären. När de återigen besökte Stockholm knappt ett år senare valde jag att inte gå dit. Synth Afterwork hade trevligt för- och eftermingel på medeltidskrogen Sjätte Tunnan i Gamla stan.

Asta Kask, Doberman Cult, Abjekt, Spotlicks

Lördagen 2011-01-15 blev den första punkkvällen i Stockholm det året. Kändes lite minifestival som ägde rum på Kolingsborg där Asta Kask var huvudband och blev som väntat en röjig afton värd att minnas. Förvisso relativt lugnt och glest framför scenen när de tre förbanden Spotlicks, Abjekt och Doberman Cult lirade, men så fort Asta Kask klev på scen blev det fullt ös medvetslös. Publiken var en salig blandning av punkare, skinheads, postpunkare, hårdrockare, hipsters och crustare som nästan alla röjde loss till varje låt som om det inte fanns en morgondag. Basisten i bandet var tyvärr sjuk, vilket av förståeliga skäl påverkade musiken. Men alla som var där ville se och röja till Asta Kask, med eller utan bas. En av de bästa punkkvällarna under hela 2011. Inte blev det sämre av att jag fick nöjet att vara en av kvällens gäst-DJs.