Condemned 84, Agent Bulldogg, The Lowlifes

Under de tre första dagarna nu i november arrangerar Pretty Shitty Town en miniturné i Sverige med det forntidsgamla brittiska Oi!-bandet Condemned 84. Datumen är som synes på affischen: Norrköping 1/11, Eksjö 2/11 och Stockholm 3/11. Förband under turnén är Agent Bulldogg som nyligen ändrat om lite i uppsättningen sedan ena gitarristen bestämt sig för att hoppa av och fokusera på sina egna projekt. Tidigare trummisen tar över den roll och nya trummisen gör därmed livedebut i bandet. I samband med spelningen kliver även nyligen nedlagda, men tillfälligt (?) återförenade The Lowlifes upp på scenen. Med tanke på att det är första gången som Condemned 84 besöker Stockholm och att spelstället har begränsat antal platser rekommenderar jag förköp.

Quadrophenia (1979)

För ett antal år sedan skrev jag en recension om Quadrophenia och hävdade då att det är en av de bästa ungdomsfilmerna som gjorts. Det står jag fast vid. Man skulle även kunna säga att det är en tidlös gängfilm då den, trots den tidsbundna kampen mellan mods och rockers på 60-talet, har en hög nivå av igenkänning även för övriga subkulturer som uppstått under senaste tre-fyra decennierna. Idag är det annorlunda. Gamla och unga mods och rockers möts under fredliga arrangemang och tävlar i att visa upp sina scooters och motorcyklar kombinerat med kramar och ryggdunkar.

Filmen är regisserad av Franc Roddam med hjälp av legendariska bandet The Who som producerade. Vi hoppar in i mitten av 60-talet och följer Jimmy Cooper (Phil Daniels, senare känd från bl a Blur-hiten Parklife) som jobbar med att sortera post på en reklambyrå och på sin lediga tid hänger med sina mods-vänner, köper kläder och skivor, festar, hånglar, tar en del obskyra piller, åker runt med sin vespa och när tillfällen ges även slåss med en eller flera rockers.

Höjdpunkterna var helgerna då mods och rockers från hela landet samlades i Brighton för att festa, ha sex och slåss mot ärkefienden i stan och på stenstranden nedanför The Palace Pier mitt bland barnfamiljer och turister. Polispiketer anlände, massförstörelse av staden uppstod. Ett återkommande scenario som känns igen än idag. Det är ingen vågad gissning att uttrycket The English Disease myntades under, eller strax efter denna epok. Det var ju på den här tiden som även fotbollsvåldet började ta fart, när modsrörelsen ebbade ut i att antingen bli skinhead, hippie eller vanlig "Svensson".

Filmen består av bra skådespelare ända ut till varje statist i bakgrunden, inte minst Police-sångaren Sting som gör en minnesvärd biroll som det poshiga modset Ace. Det är snyggt klippt och välregisserat in i minsta detalj, speciellt i samband med gängscenerna och slagsmålen i Brighton. Lägg därtill ett grymt soundtrack med klassiker av till exempel The Who, Booker T & The MG's, The Crystals och The Ronettes. Quadrophenia är en film man inte behöver vara anglofil för att älska, alla med minsta intresse för musik och subkulturer ska ha sett den minst en gång.

Betyg 4/5

Den svenska synthen

Om ett par veckor släpps en efterlängtad bok som borde ha skrivits för länge sedan. Utan att ha läst en bokstav ur boken Den Svenska Synthen tror jag att författaren Bengt Rahm har träffat helt rätt i tiden för att både nya och före detta synthare, samt en och annan nyfiken "Svensson" kommer att hänga på låset när den väl släpps. Personligen lyssnar jag numera bara sporadiskt på gammal synth, men fick ändå förfrågan om att intervjuas om hur jag upplevde 80-talet. Kände dock att jag inte hade så mycket att tillföra jämfört med alla legender och ikoner som intervjuats i boken. Egentligen minns jag inte så mycket mer än att vi hade riktigt kul på den tiden. Däremot delade jag med största glädje med mig av de foton jag tog på den tiden och några av dessa är förhoppningsvis med i slutproduktionen. Recension av boken kommer inom kort.

Full of Keys

Full of Keys hade releasefest för sitt debutalbum Traces of a Human 2012-01-31, följt av en annorlunda turné på utvalda destinationer som Dannemora Gruva och Skavsta flygplats. Inför releasepartyt på Debaser var jag inte inlyssnad förutom att ha sett videon till debutsingeln All The Roses, som jag tyckte påminde om Kate Bush. Något som väckte min nyfikenhet på albumet och releasefesten. Det var inte direkt fullsatt men ändå skapligt med folk för att vara en tisdagkväll i januari. Hon framförde några låtar från skivan och låten jag föll mest för var My Little Ghost. Anneli Bernhard har som mål att slå igenom internationellt och förutsättningarna finns där, helt klart. Jag hoppas dock på mer upptempo-låtar framöver i stil med just My Little Ghost, en låt som för min del kunde fått vara två-tre minuter längre med den sköna shoegaze-gitarren på slutet som tyvärr tar slut för fort.

Klubb Control On Tour

Efter att under en längre tid inte haft någon lokal och därför tagit en liten paus, fick vi på Klubb Control aktivera oss på Pet Sounds Bar några gånger under 2011 och 2012, åtminstone fram till Pet Sounds Bar bytte ägare. Den här kvällen 2011-10-23 hade vi konkurrens av en reggaeklubb i källaren. Då passade jag självklart på att spana in bandet Awaj Collective en stund. I övrigt selekterade vi som vanligt en sjukt bra och schizofren mix av musik från de subkulturer som ligger oss närmast hjärtat: punk, postpunk, ska, new wave, oi!, crust, hardcore, death metal, britpop, psychobilly etc.



Gatans Musik

I vinter kan vi se fram emot en punkfestival på Fryshuset tillägnad Stockholms hemlösa. Det är inte vilka band som helst som ställer upp utan en grym line-up av gamla kultband från den svenska punkens begynnelse. Bara att ta en titt på affischen nedan så förstår ni vad jag menar. Okej, Michael Alonzo kör med sitt nya band Fas 3 men det bjuds på låtar ur både Stockholms Negrers och KSMB's katalog. Allt överskott går oavkortat till Situation Stockholms verksamhet. Det är ingen åldersgräns så passa på att ta med er nästa generation och indoktrinera dem med bra musik! Biljetterna släpps idag.



Nasum, Black Breath, Skitsystem, Massgrav

Det här kan vara den tyngsta line-up som Debaser haft under hela sin 10-åriga existens. Huvudbandet Nasum är legendariska i stora delar av världen inom grindcore och crustpunk. De bildades 1992 men lade ner 2004 efter att sångaren Mieszko Talarczyk dog i den stora tsunamin i Thailand. I år har de återförenats och kört en avskedsturné världen runt med Rotten Sound-sångaren Keijo Niinimaa vid mikrofonen. Förbanden under denna kväll 2012-10-06 går knappast av för hackor de heller. Eller vad sägs om amerikanska Black Breath, samt ytterligare två svenska kultband: Skitsystem och Massgrav. Med tanke på att det här är den stora finalen på Nasums turné lär det bli smockfullt, så det gäller att vara där i tid om man vill komma in. Det kommer nog aldrig vara så mycket nitar, piercingar, tygmärken, dreads, oputsade kängor, slitna jeans och läderjackor på Debaser Medis igen. No Speed No Punk!