Ström åt folket

Jag är ingen stor konsument av TV i allmänhet, med undantag för ett och annat sportevenemang eller dokumentär. Ibland dyker det dock upp program som jag bara inte kan motstå. Exempelvis den timmeslånga dokumentären om svenska elektroniska musikens utveckling från Rune Lindblads första projekt 1953 fram till 2010-talets megaexporter som Swedish House Mafia, The Knife och Robyn. Den avhandlar förstås till min stora glädje även en del om 80-talets synthvåg som jag själv deltog i under några år.

Dansmusiken och rave-perioden på slutet av 80-talet och början av 90-talet var däremot aldrig min grej. Jag försökte några gånger med besök på ravefester både i Sverige och utomlands, men jag fastnade aldrig för vare sig musiken eller kulturen. Då hängde jag hellre på vanliga rockklubbar som Ritz och Trash Bar. Ström åt folket är en intressant dokumentär hur som helst, även om det såklart är omöjligt uppdrag att på så kort tid få med allt och alla som betytt något för musiken och scenen.

Att den klippts ihop i ett tempo av 125 bpm kan upplevas som störande innan man vänjer sig och jag tycker nog musiken kunde ha tonats ner en aning under intervjuerna. Johan Kinde, Marina Schiptjenko, Twice a Man, Robyn, Karin Dreijer, Stonebrigde och Adam Tensta är några av de som passerar förbi i 125 bpm när Håkan Lidbo & co summerar 60 år av svensk electronica på en timme. Filmen finns på svtplay till och med 2013-06-02 och där finns det även extramaterial från intervjuerna med Twice a Man, Johan Kinde, Marina Schiptjenko och Calle Dernuff.

Betyg 4/5