Vampyrer (2008)

När jag såg filmaffischen till Vampyrer och läste om filmens handling tyckte jag det lät oerhört intressant. Jag såg verkligen fram emot Vampyrer. Men det är också det enda positiva jag kan skriva om filmen, tyvärr. Detta trots att jag per automatik brukar ha låga förväntningar på svenska filmer. Filmens huvudkaraktärer, systrarna Vera och Vanja, är vampyrer som får ett elakt motorcykelgäng på halsen(!) efter att Vera tömt en av medlemmarna på blod inne på toaletten till en nattklubb. Vad som följer är sedan en oändligt seg jakt där knuttarna åker runt på Stockholms gator för att hitta tjejerna och konstigt nog alltid lyckas vara dem på spåren. Samtidigt avslöjar Vanja för sin syster att hon träffat en kille och tröttnat på livet som blodsugare.

Att filma hotfulla motorcyklar som åker runt och letar efter två flyende tjejer gör ingen film. Inte blir det bättre av orytmisk klippning och bitvis oskarp, skakig handkamera. De plötsliga miljöhoppen blir dessutom bara komiska för de som känner till Stockholm. Man byter oftast inte stadsdel av att bara gå runt ett gathörn. Dialogen har rakt igenom pinsamt stela repliker. Till och med en duktig skådespelare som David Dencik får det svårt att leverera sina repliker naturligt. Däremot gillar jag idén att vampyrerna i filmen för en gångs skull inte har övernaturliga krafter utan helt enkelt bara är törstiga på blod och att de tycker livet som vampyr bokstavligen suger. Synd bara att filmen också gjorde det. Nedklippt till kortfilm hade den kunnat fungera hyfsat, men i långfilmsformat blev det 75 minuter tristess.

Betyg 1/5