Stockholmsnatt (1987)

Vad man än anser om Staffan Hildebrands filmskapande har han ett par kultförklarade ungdomsfilmer på sitt CV. Stockholmsnatt räknas idag som något av en milstolpe inom svensk ungdomsfilm, inte på grund av att den är välgjord, har bra skådespelare eller grymt soundtrack. Den brister på alla dessa punkter och påminner istället om en våldsammare Bullen-brevfilm med sanslöst roliga repliker som fullkomligt gallskriker 80-tal. "Snitta han då Paolo", "Ett stycke värsting", "Shit, Paolo får jagen!". Sättet  som replikerna framförs på gör det än mer underhållande.

Filmen handlar om en då relativt okänd Paolo Roberto som spelar sig själv från när han var Kungen av Kungsan och hängde med kickers och andra värstingar som gjorde tillvaron otrygg för alla som råkade befinna sig i närheten av deras gäng i Stockholm city. De drog sig inte ens för att sparka ner och råna oskyldiga äldre. Omgivningen vågade sällan göra något. Filmens syfte var att få ungdomar att ta avstånd från det meningslösa gatuvåldet, men fick en helt annan effekt. Istället började unga killar ta efter Paolos attityd och träna olika sparkar mot varandra på skolgårdarna.

Televerket var med och finansierade filmen som var en del i dåtidens "Stoppa sabbet"-kampanj. Detta skildras i en dramatisk sekvens där en upprörd och olyckligt kär Paolo slår sönder några telefonkiosker med baseballträ följt av att hans lillebror Ian något senare råkar ut för deras gemensamma fiende Mange (spelad av Liam Norberg) och blir misshandlad. Deras vän Quincy dyker upp och räddar honom men när han springer för att ringa efter hjälp har telefonkioskerna som finns i närheten saboterats av Paolo. Så kan det gå. Stockholmsnatt är inte en bra film, men den är underhållande. En perfekt förfest-film att öppna några öl till.

Betyg 2/5