Tic Tac (1997)

Daniel Alfredson var relativt okänd innan han gjorde Tic Tac 1997, bortsett från att hans pappa är legenden Hans Alfredson. Det var i princip bara ett par anonyma Beck-filmer han hunnit med. Idag när vi är inne på slutet av 2012 är han desto mer etablerad efter att bland annat ha regisserat två filmer i Millennium-trilogin. Tic Tac var genombrottet som blev kritikerrosad i media och fick guldbaggar för bästa film och regi, samt bästa manliga biroll (Emil Forselius, RIP). Även manuset av Hans Renhäll nominerades.

Filmen är ett dramaturgiskt och tidsmässigt pussel i samma stil som Short Cuts och Pulp Fiction och följer under ett dygn flera olika karaktärer. Två ungdomar möts oväntat på en skola mitt i natten av helt olika anledningar. Ett par utsätt för rån samma kväll som de bytt lägenhet med en något korrupt polis, varefter mannen försöker samla ihop sina nya grannar till ett medborgargarde. Två högerextrema skinheads på en pub får sällskap av en invandrare som högst oväntat vill ge dem pengar för att de ska misshandla honom. Kvällen utvecklar sig åt olika håll för de inblandade, positivt för några, katastrofalt för andra.

Tic Tac är en riktigt bra svensk film som jag såg om häromdagen för att se om den fortfarande höll måttet. Det gjorde den. Trots den dystra tonen finns det massor av humor inbäddat som lyfter dramat. Även om man som vanligt kan störa sig på en del dialog i svensk film så har vi här flera minnesvärda rollinsatser, till exempel av Michael Nyqvist, Jacob Nordensson och Emil Forselius. Ett utmärkt soundtrack av Fläskkvartetten gör inte saken sämre. Det enda som jag stör mig en aning på är att så många scener är inspelade i förorten Hallonbergen att man som före detta bosatt där blir förvirrad av att folk åker tunnelbana därifrån och sedan plötsligt är tillbaka, trots att det ska föreställa två olika platser. Betyg 4/5.